Panträtt är en säkerhetsrätt avsedd att säkerställa fullgörandet av ett anspråk som den som lånar ut (borgenär) har mot den som lånar (gäldenär). Panträtt innebär att panthavaren har den juridiskt sett bästa säkerheten för en fordran. Andra förmånsrätter får således vika för panträtten, däribland företagshypotek och statens fordran för skatter. För att panthavaren skall kunna njuta säkerhetsrätten krävs dock att pantsättningen uppfyller lagens formkrav för giltighet. Pantsättningen måste uppnå sakrättslig verkan.
Sakrättsligt skydd vid pantsättning av aktier
För att få sakrättslig skydd vid pantsättning av aktier finns det tre olika tillvägagångssätt.
Det första är tradition, som innebär att ett aktiebrev skall ges över till den som ska ha kontroll över panten för att få sakrättslig skydd.
Denuntiation är det andra och det innebär att man får sakrättslig skydd när man meddelar till den personen som har aktiebreven i besittning att det är pantsatt.
Det sista sättet är att registrera i aktieboken och det används om det inte finns ett fysiskt aktiebrev.
Generellt sätt, så har den som lånar ut ett belopp mot säkerhet i panträtt ett förhållandevis gott skydd mot kreditförluster. Denuntiationspanthavare löper dock en större risk än en besittningspanthavare, eftersom denne måste förlita sig på att innehavaren av den fysiska egendomen inte avyttrar eller på andra sätt avhänder sig egendomen. Om pantsättningen är korrekt registrerad och därmed förhindrar att aktierna säljs eller förhindrar utgivande av nytt aktiebrev torde en registrerad pant, d.v.s. registrerad i aktieboken, utgöra ett fullgott skydd.